MissKenving

Hem kommer vi o jag tar tabletterna o försöker sova, tror jag sov knappa 20 min sen vaknade jag utav värkarna igen.
Nu hade dem ökat ännu mer i styrka.Jag låg verkligen o kved mig, fick inte alls till den där jävla profylaxandningen…..

Ber Richard hämta något jag kan hålla i, han kommer med en tennisboll. Den satt jag med varje gång jag fick en värk o klämde den så hårt jag kunde. 
Richard värmer vetekudden åt mig, hjälpte inte ett skit! Värkarna blev bara värre o värre. De kändes bokstavligen som att min rygg skulle gå av plus att det smärtade i min gamla skada i höften. Klockar värkarna, 5-7 min… Nån enstaka var 8-9 min.

Richard föreslår sen lite avslappningsmusik, tänkte väl just då att fan e du dum eller…. Slappna av just nu?!? Men jag testade iaf, men de gick bara en stund o jag tappade koncentrationen…

Richard gör lite mat, pasta med korv om jag inte minns helt fel.. Får knappt i mig något, de går verkligen inte att äta. Känner mig helt konstig i huvudet pga sovdosen också o nu börjar jag må riktigt illa. Säger till Richard flera gånger att jag kommer spy snart, snart kommer det….

Efter en stund, får jag rusa in på toan snabbt som attan, o där spyr jag. Sjukt mkt också. Vi hade två hinkar inne på toan o Richard fick stå o tömma dem mellan varven. Usch fyfan vad hemskt det va, o dessutom spy med en bebis i magen OCH spy när värkarna kommer….

Richard hämtar lite vatten åt mig o nu har de mesta avtagit… Han föreslår en dusch, så jag sätter mig där inne på våran pall, med en varmduschstråle rakt på magen medan resten av kroppen fryser. Sitter där kanske i 20-30 min och försöker kämpa mig igenom värkarna som avtar mer o mer i styrka. Jag tycker mig se en del utav slemproppen gå så fort jag reser mig. Va väldigt oklart va det var för något, såg ut som en blodig liten sak men jag va ändå osäker.
Efter ett tag går jag ut o sätter mig framför tvn. Där sitter jag i kanske 15 min innan värkarna har ökat dubbelt så mycket i styrka.

Får fortfarande inte till profylaxandningen, klämmer åt tennisbollen, skriker o kvider o spänner mig. Jag orkar inte mera!!!! Nu ger jag upp allt, jag vill inte mera!!!

Då ringer Richard förlossningen, kl är då 12.51 o berättar hur jag mår. Dem frågar hur många minuter det är mellan värkarna, fortfarande 5-7 min. Inget vatten har gått, kanske att slemproppen gick, jag blöder inget, inget har hänt!!!!