MissKenving

Förlossningsberättelse DEL 6, sista delen.

Både jag o Richard kollade på varandra då vi trodde vi skulle få vila lite till. – ska vi verkligen köra igång nu? På riktigt? Ska vi föda barn nu? Vi båda blev helt chockade.. Haha.

Jahapp, nu är det alltså bara att lägga ifrån sig lustgasen då. Vi som precis hade blivit så bra kompisar 😉 hähä

In kommer en till tjej som hjälper barnmorskan o hon ger mig ett lakan som jag ska hålla i. När jag får en värk så ska jag dra lakanet mot mig, som en dragkamp typ, o så håller den andra tjejen i andra änden o drar emot sig. På det sättet fick jag ännu mera kraft.

Värken kommer och jag krystar o krystar. Tar i så mycket så jag blir alldeles röd i ansiktet men är helt knäpptyst. Jag gör alltså inte ett enda ljud av mig. Krystar kanske 2-3 gånger på en värk. 

Barnmorskan säger till mig ”nästa gång, så tryck ner hakan i bröstet o ta i ännu mera”. 

Vi småsnackade lite mellan värkarna och när jag väl krysta var det som att jag sprang ett lopp. Alla hejja på mig, Richard o barnmorskan skrek ”kom igen, kom igen, kryyyystaaa!!! Hejja hejja” medan jag drog i lakanet och andra tjejen drog mot sig.

En till värk kommer, jag drar i lakanet, trycker ner hakan och krystar 2-3 gånger på värken. Är fortfarande helt knäpptyst. Jävlar i min låda vilken adrenalinkick jag fick. O nu är huvudet ute. Kändes typ inget alls, jo som att klämma ut en fet jäkla melon men långt ifrån smärtan jag haft innan. 
Nästa värk får jag bara andas igenom då resten av kroppen ska ”glida” ut o jag ville absolut inte spricka, så barnmorskan vägleder mig exakt hur jag ska göra. 

Får en till värk, och barnmorskan säger att jag ska krysta litegrann, men att jag ska försöka andas igenom värken o låta kroppen sköta sig själv. Kanske låter som ”lättare sagt en gjort”, men de va faktist busenkelt att bara göra precis som hon sa, de kändes så tryggt.

Sen sa de ba, PLOPP! Och ut kommer världens vackraste människa, som på en gång skriker till. Pjuh!!! ”Vad är det då? Är det en tjej????” – Ja det är en flicka! 😀
Dem torkar av henne snabbt o lägger henne på mitt bröst o hon blir alldeles knäpptyst o ligger och tittar upp mot mig. Känslorna kroppen fylls med är heeeelt obeskrivliga. <3

Richard tittar på mig o säger – fan va snygg du är, du ser inte alls ut som att du nyss fött barn. Haha
Totalt tog de väl en 15-16 min från att jag började krysta till att Aldora var född 05.28 1/4.
Sen fick vi se moderkakan som såg ut som en Alien typ, o så sydde dem något stygn i förebyggande syfte. Annars klarade jag mig utan bristningar o skrapsår 😀

Dem frågar oss ganska så omedelbums om det är okej att vi åker upp på BB eftersom det var kö på rummen till förlossningen. O eftersom att allt hade gått så bra för oss så va de inga som helst problem 🙂 Vi stannade sen på BB ett dygn, jag ville vänta tills amningen kom igång. 

Kan säga att jag krystar heller ut en till bebis än att gå igenom öppningsfasen igen, det var hemskt när jag inte fick till profylaxandningen. Men att krysta ut henne, de va en baggis. 
O det blev inte alls värre som alla andra sa de skulle bli, jag tyckte det bara blev en ”bättre” smärta, den gick att hantera liksom.

Är så tacksam för att vi hade den barnmorskan vi hade. Hon va så jäkla bäst! Tror inte det hade gått så bra utan henne faktist! 

    
 
 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (0)

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats