MissKenving

Idag går vi in i vecka 37 o det är 27 dagar kvar… Nu är det verkligen dags snart alltså!!

Igår var sista föräldrargrupp-träffen o den spenderades på förlossningen för ett studiebesök. 

Allt blev så mycket verkligare då kan jag säga. Richard gick därifrån taggad än nånsin o tycker typ att jag ska föda nu, helst nyss igår. Själv gick jag därifrån med helt blandade känslor, mitt huvud kändes typ mos. Jag kände mig typ glad, ledsen, förväntansfull, nervös, lycklig, rädd mm, allt på samma gång. Jag ser såklart jätte mycket framemot när våran lillplutt är här, men jag har verkligen ingen aaaaning om vad det är som väntar mig och det stör mig lite. Haha! Jag vill gärna ha kontroll över just en sådan här situation men det finns inte en chans i världen att jag kommer få det. Förvärkar, krystvärkar.. Hur kommer det kännas? Kommer jag klara det? Hur lång tid kommer de ta? Kommer jag hinna till förlossningen i tid eller ska jag behöva ha en förlossning som pågår i flera dagar?

Ja, ni kan ju bara tänka er vad som snurrar i skallen på mig just nu o då e detta jag skrev ovan bara väldigt milt.