I tisdags på föräldrargruppen pratade vi om egentid,partid, familjetid före och efter. Hur man tänker, vad man önskar osv… Jag tänkte dela med mig utav mina tankar och åsikter.
Jag tycker det är otroligt viktigt med egentid och såklart partid. Men egentid framförallt. Jag har tex min träning, om jag kan få avlastning o komma iväg 40min-1tim så skulle det vara guld. O för Richsrds del är det superviktigt att få ha sina vänner o träffa dom. De e såklart viktigt för mig med, men lillfisen får följa med så mycket som möjligt överallt, där det går.
Bara ett exempel, Richard berätta för mig igår att hans kompisar ska åka till Marrocko i maj. Sålänge allt går bra för mig o lillan hemma, att vi båda mår bra, o att de inte krockar med andra inplanerade saker så ser inte jag något problem i att han åker.
Sen tror Jag också att det är viktigt att liksom inte förlora ”sig själv” i det hela bara för att man skaffar barn. Jag ser allt för många som ger upp hela sitt liv o glömmer bort att man själv är en individ som behöver omvårdnad, o visst det är deras val, men så vill inte jag ha det. Jag tror starkt på att mår jag bra, mår Richard bra så kommer vi även få en dotter som mår bra.
Att jag o Richard ska kunna gå ut o äta, gå på bio eller bara vara nån timme med varandra, någon form utav dejt-night 😉
Något annat som jag oclså tycker är viktigt är att VI- jag o richard inte glömmer bort varandra. Att visa uppskattning, pussas, krama, visa kärlek, berömma, osv. Det är otroligt viktigt! Jag vill inte känna att vi blir som två personer som bor med varandra o har en liten bebis o sen så tar vi inte ens hand om våran egen relation. Varför skaffade vi barn i första hand? Jo för vi älskar varandra, och jag känner att det inte finns någon annan jag hellre vill skapa ett liv tillsammans med.
Kommentarer som att ”lycka till, de där kommer inte hålla” eller att ”du kommer känna helt annorlunda efteråt” eller ”de e inte så lätt som du får det att låta” osv, spar dom till er själva!
Jag är riktigt trött på att höra om allt negativt. Vad hände med att pusha varandra till vad deras önskningar är? Varför inte ha en positiv inställning redan från början? Allt för många gånger har jag hört de här o jag blir nästan lite förbannad för, bara för att de inte gick som tex DU tänkte dig så behöver inte de betyda att de inte blir så för oss.
Detta är vad jag känner och tycker, o jag vet som sagt att andra gör o tycker annorlunda men de är deras val. O man gör ju de man mår bäst av, eller hur!
Vi kom fram till ungefär den här uppdelningen. Partid 25%, egentid 25% och familjetid 50%. Tycker de är en väldigt bra uppdelning.
Hur gör ni? Och hur tänker ni kring detta med tid?
Ni som även fått barn, hur tänkte ni innan och hur blev det?
Senaste kommentarer